Catharina Bröms

en järnlady i 1700-talets Sverige

av
Jan Forsgren

 

"Nådig Frun på Wij" är ett uttryck som ofta återkommer i räkenskaperna för
bland annat Wij säteri och bruk, Åbro bruk och Åmots bruk. Benämningen står
för Catharina Bröms, brukspatron vid Wij säteri och bruk i Ockelbo i Gästrikland
mellan 1708 och 1735. Hon var, om inte helt unik, så åtminstone tämligen
ensam i sitt värv som kvinnlig brukspatron. Catharina Bröms har av författaren
Gillis Andersson liknats vid Selma Lagerlöfs romangestalt Majorskan på Ekeby.

Catharina Bröms föddes den 5 oktober 1664 i S:t Nicolai församling i Stockholm.
Hennes far var arkiatern (livläkare) och professorn Sven Bröms (1612–1693).
Det kan vara på sin plats med en aning familjehistoria. Sven Bröms far och
farfar var båda kyrkoherdar i Ockelbo församling i Gästrikland. År 1598 bytte
kyrkoherde Sven Johannis Bröms (?–1610), Sven Bröms farfar, till sig Wij-
hemmanet och fem andra hemman i Wij by. Johannis Svenonis Bröms
(1580–1653), Svens far, fick av drottning Kristina behålla Wij, "att niuta,
bruka och behålla under Adelig frihet och frelsemanna Tjenst".
År 1666 erhöll Wij säterifrihet.

Sven Bröms bröt traditionen och blev inte präst. Efter studier i teologi och
medicin vid universitetet i Uppsala erhöll han 1643 ett stipendium för att
studera medicin i Leyden. Efter att ha fått ytterligare medel studerade han
att även anatomi vid universitetet i Padua. Här blev Sven erbjuden en tjänst
som professor i anatomi, vilken han dock tackade nej till. I stället återvände
han till Sverige 1651 och utnämndes till drottning Kristinas livmedikus.
Drottning Kristina utsåg även Sven Bröms till professor i medicin vid Uppsala
universitet. Ett aber i sammanhanget var att det redan fanns två professorer i
detta ämne. Det hela löstes genom att Bröms i stället utsågs till rektor för
universitetet. Där blev han inte långvarig, redan efter ett par månader lämnade
han tjänsten. Orsaken lär ha varit att han inte fått ut någon lön. Från 1655
följde han sedan Karl X under fyra år av fälttåg.

Sven Bröms gifte sig 1653 med biskopsdottern Katarina Emporagria. Hon avled
fyra år senare tillsammans med parets tre söner i en pestepidemi. År 1663 gifte
Sven om sig med dottern till en handelsman i Stockholm, Katarina Helleday.
Paret fick två barn, Catharina född 1664 och Elisabeth född 1667. Kort efter
att Elisabeth fötts avled modern i dysenteri.

Professorn i medicin vid Uppsala universitet, Lars Rogberg (1664–1742), har
i sina "Anteckningar om svenska läkare" beskrivit Sven Bröms som

en liten hurtig gubbe med rakt, svagt hår, kalott, pipskägg, svart
sammetsrock, liten silvervärja med förgyllt fäste; log och såg mild ut;
svor aldrig; brukade aldrig tobak.

Namnet Sven Bröms levde länge kvar i begreppet "Brömsens droppar". Dessa
droppar fick under drygt 200 år stor spridning som en naturmedicin mot "Elak
Mage samt för Fråssan". Sven Bröms’ intresse för teologiska frågor resulterade
1681 i en svensk översättning av Martin Luthers lilla katekes, med den
imponerande titeln: "Kort och enfaldigh förklaringh öfwer dhen mindre doct.
Mart. Luthers Chatechismum, jgenom wisse frågor och swar först stält aff alle
lutherske predikanter vthi Franckfurt wid Oder, (...) och nu omsider heela
Sweriges vngdom ..."

En bruksdynasti uppstår

År 1676 avvecklade Sven Bröms sin läkarpraktik i Stockholm och flyttade
tillsammans med sina två döttrar till Ockelbo. Förutom att åldern började ta
ut sin rätt, Sven var då 64 år, var han även "trött på hovlevnaden".
År 1671 hade han tillsammans med Robert Petre låtit uppföra en masugn vid
Åbro och en stångjärnshammare vid Brattfors. Robert Petre var rådman i
Arboga, och hade förutom Åbro och Brattfors även intressen i Hofors bruk.

De två herrarna drog emellertid inte jämt. Bland annat skall Sven ha "uppviglat"
allmogen att inte hjälpa till med kolning och transporter till en påbörjad masugn
och hammare i Ockelboforsen. Det hela ledde till att Robert Petre 1675,
efter ingripande från Bergskollegium, sålde sin del i Åbro och Brattfors till
Sven Bröms.

Sven Bröms stod nu ensam för Åbro, Brattfors samt för Viksjö. Han blev kvar
vid Wij säteri till 1687 då han flyttade till Västerås. Egendomen hade då två år
tidigare avyttrats till Johan Silfverclou, dottern Catharinas make. Efter att
fadern avlidit 1693 löste Catharina ut sin syster. Senare fastighetsaffärer och
ett gott samarbete med Reduktionskollegium gjorde att större delen av Ockelbo
socken ägdes av Catharina Bröms.

Giftermålen

Catharina Bröms gifte sig endast 16 år gammal med drottning Kristinas ränt-
mästare och kamrerare, sedermera ståthållaren på Ösel, Johan Gottman
(?–1686), som den 14 februari 1681 blev adlad Silfverclou. Genom att hennes
man adlades blev Catharina "Nådig fru". Parets enda barn, dottern Christina
Margareta, föddes 1684. Hon avled i barnsäng 1717. Familjen bodde i Wij
herrgård, ett tvåvåningshus av "italiensk fazun, bestående i 2 stora salar och
9 stora kamrar". År 1686 brann herrgården ned till grunden. När den åter-
uppbyggdes var det i karolinsk stil med två timrade våningar. I den norra
flygeln fanns ett kök, ekonomiutrymmen och gårdskontor. Vanligtvis utnyttjade
Catharina för egen del endast ett par små rum. Övervåningen användes endast
vid festliga tillfällen.

Catharinas andra äktenskap var med biskopen i Västerås stift, Carolus Carlsson
(1642–1708). Enligt societetsskvallret i Västerås kallades Catharina för "Biskop
Karin" eftersom hon ansågs ha en viss förmåga att lägga sig i makens arbete.
Det skaldades om familjen Bröms som "biskop Karin, domprost Lisa och gubben
själv". Catharina ska särskilt ha intresserat sig för prästutnämningar.
De präster som gifte sig med någon av Catharinas pigor fick det lättare i
karriären. Dock omnämns i Västerås stifts herdaminne att biskop Carlsson hade
"omtanke, energi, självständighet, frimodighet och initiativrikedom". Paret fick
tre barn, Helena (1690–1753), Sven (1691–1747) och Charlotta (1695–1695).
Carolus Carlsson hade dessutom nio barn från ett tidigare äktenskap med
ärkebiskopsdottern Margareta Svebilius-Adlerberg (1659–1688).

Även Catharinas syster Elisabeth Bröms (1667–1738) blev ingift i Västerås
stift. Liksom sin syster kom också hon att göra avtryck i den svenska bruks-
historien. Hon ägde bruken Högbo, Edsken, Mackmyra och Valbo, men i
motsats till systern utarrenderade hon dem. Inkomsterna förvaltades med
stor noggrannhet. Förutom ovannämnda bruk köpte Elisabeth även hemman i
Hedesunda och Valbo. Hon lät upprusta Mackmyra bruk, bland annat byggdes
hammarsmedjan om. Liksom sin syster drev hon åtskilliga processer. Elisabeth
Bröms var gift tre gånger, i tredje äktenskapet med domprosten i Västerås,
Georgii Dwan.

En kvinna vid rodret

Efter att Catharina Bröms för andra gången blivit änka bosatte hon sig 1708
på Wij herrgård. Bergsfogden Anders Larsson Uhr var då arrendator till
Ockelboverken. När han avled 1709, löste Catharina ut sina barn och övertog
ledningen av Ockelboverken. Fyrtiosex år gammal, med fyra egna barn, hade
hon nu ansvaret för en omfattande bruksrörelse. Nästan omedelbart gjorde hon
ansatser att utöka produktionen av järn. Hennes ansökan om att få uppsätta
en ny masugn och hammare vid Testeboån tog närmare ett år för Bergs-
kollegium att handlägga. Dock hade Catharina på egen risk redan låtit anlägga
en ny masugn och hammare. När privilegiet väl blev klart kom det att gälla för
två härdar och en årsproduktion av 650 skeppund. På grund av flera bränder
och vårfloden fick de sex årens skattefrihet vid flera tillfällen förlängas.

Tillgången på träkol begränsades av finntorparnas svedjebruk och skattlagda
fäbodar. Malmen till masugnarna hämtades från bland annat Högbo gruva och
senare även Vintjärns gruva. Transporterna av det färdiga järnet var ett
problem. De fyra milen till kusten krävde även några omlastningar av järnet.

Under slutet av 1710-talet utsattes järnhanteringen för en kraftig låg-
konjunktur. Stora nordiska kriget hade fört med sig oerhörda svårigheter.
De ryska härjningarna efter norrlandskusten kom också indirekt att drabba
Catharina Bröms. Hon fick själv föra de olika brukens räkenskapsböcker.
Inga förvaltare på de olika bruken, förutom Karl Edström på Viksjö, fanns kvar.
Det närliggande Axmars bruk brändes av de ryska trupperna. Freden i Nystad
1721 medförde dock en uppgång för järnhanteringen.

År 1725 upptäcktes malmfyndighet i Vintjärn i Svärdsjö socken nära landskaps-
gränsen mellan Gästrikland och Dalarna. Efter ett idogt processande om
äganderätten till malmen fick Catharina rätt att bryta malm i Vintjärns gruva.
Malmen var av högre kvalitet än den från Högbo gruva. Årsbrytningen var
närmare 1 000 ton. Med en bättre råvara och även kortare transportsträckor
till de olika masugnarna kunde stångjärnssmidet utökas vid Viksjö, Åmot och
Kilafors bruk.

Catharina Bröms kontakter med myndigheterna var omfattande. Med suppliker,
klagoskrifter och genom juridiska processer hävdade Catharina med stor kraft
sin sak. Hennes argumentation var ofta övertygande och genomtänkt. Genom
det ständiga processandet bemöttes Catharina med alltmer respekt.
Vid hennes död 1735 bestod Ockelboverken av bruken i Brattfors, Hällbo,
Kilafors, Viksjö, Åbron och Åmot. Systern Elisabeth avled tre år senare, 1738.

Enligt systrarna Bröms eftermäle tog de båda gärna strid för sina intressen
och drev sina bruk med stor energi. Starka till både kropp och själ blev de
respekterade för sin duglighet och driftighet. Att däremot tala om popularitet
är kanske att ta i. Tyvärr finns inget porträtt bevarat av någon av dessa två
driftiga damer.

Catharina Bröms avled alltså 1735, närmare bestämt den 27 oktober detta år.
Hon lades till vila i den Bröms/Cederströmska familjegraven i Ockelbo kyrkas
långhus. Arvegodset fördelades mellan hennes barn, av vilka de tre barnen
med biskop Carlsson blev adlade Cederström. Hovmarskalken Sven Cederström
ärvde Wijs säteri, Ockelboverken med Viksjö och Åmot, medan dottern Helena
erhöll Kilaforsverken med Hällbo masugn. Catharinas dotterdotter, Catharina
Cederström (1708–1791) blev efter maken Hans Hiertas död 1751 bruks-
patronessa vid Högbo bruk.

Släkten Bröms/Cederströms familjegrav förstördes vid Ockelbo kyrkas brand
1904. Texten på gravstenen över "Nådig frun på Wij" löd:

Catharina Bröms

född år 1664

Uti hennes äktenskap

med Ståthållaren Silwerclou och Biskop Carlsson

Blev hon stammoder för

Grefveliga, Friherrliga och Adeliga Ätterne Bunge och Cederström och Caménsköld

Genom arf, klokhet och drift

Samlade och bibehöll hon

Sin ansenliga Frälse och Bruksegendom i Ockelbo

och Hamrunge

Gick hon år 1735 ur tiden

Begrafven härstädes

Enligt vissas mening bor Catharina Bröms fortfarande kvar på Wij herrgård.
Vid arbeten i den södra flygeln har ett antal personer känt en påtaglig närvaro.
Flera vill inte längre arbeta kvällstid. Bland dem som känt hennes närvaro är Ulf
Ericsson, som säger att hon bistått honom i hans arbete. Det är främst i den
södra flygeln, uppförd 1787, som oförklarliga ting ibland inträffar. Bland annat
har en larmanordning fått monteras ur efter åtskilliga falsklarm, samtliga
nattetid. Huruvida det är Catharina Bröms som "går igen", eller om dessa
fenomen har en naturlig förklaring får här vara osagt.

Wij säteri och bruks arkiv.

Vid Landsarkivet i Härnösand förvaras några arkiv med direkt anknytning till
Catharina Bröms. Wij säteri och bruks arkiv är ett av dessa. Dock är de
handlingar som finns kvar från Catharina Bröms’ tid som brukspatronessa inte
särskilt omfattande, de utgörs företrädesvis av räkenskaper. Endast handlingar
till och med 1735, Catharinas dödsår, kommer här att beskrivas närmare.
Den volymmässigt största informationen hittar man i arkivet efter Wij säteri
och bruk. Enstaka reverser och brev från åren 1734–1735 återfinns i vol. E 1:1.
Sex volymer kapitalböcker 1695–1735 ingår i serie G 1. I ett par av dessa
återfinns debet och kredit för "Wälborna Fru Biskopinnan Fru Catharina Bröms".

Den mest omfattande serien är F 1, där 26 av totalt dryga femtiotalet volymer
innehåller fastighets- och åtkomsthandlingar från Catharinas tid. Där finns
bland annat handlingar rörande gruvdriften vid Vintjärn 1725–1735 samt
rörande kvarnar vid Wij, Åbro, Åmot och Katrineberg 1705–1853. Givetvis finns
där också åtskilliga exempel på Catharinas närmast otaliga processer mot
myndigheter, bruksägare och bönder.

I både Åbro och Åmots bruksarkiv har Catharina Bröms också gjort avtryck.
Dock finns räkenskaperna endast bevarade för åren 1700–1735.
Ockelboverken var under 1600-talet ett samlingsnamn för de bruk som drevs
av Sven och Catharina Bröms. Ockelboverken som arkivbildare uppstår först
1887, när verken köptes av Kopparberg och Hofors sågverks AB. Detta arkiv
förvaras också vid Landsarkivet i Härnösand.

Ett inventarium upprättat efter Catharinas frånfälle återfinns i Wij säteri och
bruks arkiv, vol. G 1:7. Inventariet omfattar bland annat silver- och
kopparsaker samt uppgifter om arvskiftet efter Catharina Bröms.

Källor och litteratur

Landsarkivet i Härnösand

Enskilt arkiv A:300, Wij säteri och bruk

Diverse räkenskapshandlingar

Enskilt arkiv A:303, Åbro bruk

Enskilt arkiv A:304, Åmots bruk

Erik Andersson, "Snällt spöke på Wij herrgård",

Arbetarbladet 30 dec. 2000.

Andersson, Gillis, Gästrikland och järnet : Från järnåldersugnar till global verkstadsindustri (2000).

Hans Beskow, Bruksherrgårdar i Gästrikland, Nordiska muséets handlingar nr 47 (1954).

Bertil Boëthius, "Katarina Bröms", Svenskt Biografiskt Lexikon VI (1926).

—, "Sven Bröms", Svenskt Biografiskt Lexikon VI (1926).

Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor med tillägg och rättelser VII, Sveriges Släktforskarförbund, facsimilupplaga (1998).

Gösta Hansson (red.), Västerås stifts herdaminne : Stiftshistoriskt och stiftsbiografiskt uppslagsverk III:2, 1700-talet (1990).

Petrus Norberg, Hälsinglands järnbruk i gången tid : En överblick (1956).

Lars-Gösta Viman, "Fru Biskopinnan Catharina Bröms i Ockelbo 1664–1735 : Ett kvinnoporträtt i svensk brukshistoria", Från Gästrikland 1999–2000 (2001).

Ett stort tack går till Anna Forsberg, Länsmuséet Gävleborg, för konstruktiv inspiration.

 

  Skriv ut denna sida